Det hela började i början av 80-talet. En man vid namn Jay Miner, även kallad Amigans fader, jobbade vid Atari med att utveckla spelmaskiner. Då Jay ville ta steget från 8-bitars maskiner till 16-bitars maskiner sa ledningen för Atari nej. Ett nej som de fick ångra då Jay inte var en som tog nej som svar och därför slutade på Atari.

Jay hade konceptet för att utveckla en kraftfull 16-bitars dator, men hade ingen finansiering. Detta löste sig då tre läkare från Florida som en längre tid hade funderat på att investera i något, investerade i ett datorföretag som skulle utveckla en spelmaskin. Att läkarna valde den inriktningen berodde på att marknaden för sådana maskiner var väldigt stor då (1982). För att detta skulle gå genomföra så samlades en utvecklingsgrupp som från början bestod av Jay Miner och Dave Morse. Utvecklingsgruppen valde namnet Hi Toro som namn på företaget, ett namn som investerarna inte tyckte om. Investerarna ville ha ett namn som var mer sympatiskt och vänligt. De valde Amiga som namn på datorföretaget, vilket betyder flickvän på spanska.

Grundiden som Jay hade om den spelmaskin som skulle utvecklas var att den skulle gå att expandera till en vanlig dator på ett enkelt sätt. Dessa ideer fick aldrig investerarna reda på eftersom de ville att det bara skulle vara en spelmaskin, dock var det dessa ideer som räddade utvecklingen till slut.

För att kunna göra denna utveckling av Amigan möjlig så krävdes det mer folk än Jay Miner och Dave Morse. Därför sökte de folk som inte bara var intresserad av ett vanligt jobb, utan folk som hade passion för jobbet med Amigan.

För att kunna hålla arbetet med Amigan hemligt för industrispioner så gav de Amigan och kretsarna i den kodnamn då de pratade om dem på telefon. Amigan fick kodnamnet Lorraine efter Dave Morses fru. De började även att sälja datortillbehör som till exempel joystickar och mjukvara som till exempel spel för att skapa sig ett namn och för att verka tämligen ointressanta för resten av industrin. Ett av dessa spel hette Zen Meditation som gick ut på att man skulle sitta helt stilla på en joystick som hette Joyboard som egentligen var gjord för att stå på. Detta spel användes flitigt av många medlemmar av utvecklingsteamet för att slappna av då saker gick fel med arbetet på Amigan.

Trots deras åtgärder för att hålla arbetet med Amigan hemligt så började det 1983 läka ut uppgifter om deras utveckling av en väldigt kraftfull spelmaskin. Nu började även Jays ideer om att Amigan skulle gå lätt att expandera till en vanlig dator att betala sig då marknaden för spelmaskiner började minska kraftigt och något mer än en vanlig spelmaskin skulle krävas om det skulle finnas någon möjlighet att överleva.

På grund av att Amigan nu utvecklades till att bli en komplett dator så ökade kostnaderna enormt vilket ledde till att arbetet kom långt utöver budgeten. Eftersom de tre läkarna inte var villiga att investera något mer i Amigan så hyrde utvecklingsgruppen ett litet rum på en mässa vid namn Consumer Electronics Show i början av 1984. Där visade de Amigan för utvalda personer. De visade bland annat ett legendariskt demo med en studsande boll som kallas Boing. De som såg detta kunde nästan inte tro att det var Amigan som producerade det de såg och hörde utan undrade om de inte hade gömt undan en superdator någonstans. Med hjälp av denna visning hoppades utvecklingsgruppen hitta någon som var villig att investera i Amigan eller köpa upp den..

Efter att ha kontaktat flera företag som Sony, Apple, Philips, Hewlett Packard, Silicon Graphics med flera var det endast Atari som till slut erbjöd de något. Atari lånade dem en halv miljon dollar på villkoret att de skulle betala tillbaka lånet inom en månad eller komma överens med Atari om ett avtal om Amigans framtid, annars skulle Atari få rättigheterna till de kretsar som Amigan bestod av. Från början erbjöd Atari 1 dollar per aktie, ett bud som Dave Morse inte tyckte var nog högt på långa vägar, så han nekade och erbjöd att sälja aktierna för 1.5 dollar per aktie. Men problemet var att varje gång som han försökte med något bud så bjöd Atari mindre.

Tre dagar före månaden tog slut så kom ett företag vid namn Commodore in i bilden och erbjöd 4 dollar per aktie, men Dave Morse nekade och krävde mer. Han fick faktiskt mer, nämligen 4.25 dollar per aktie. Nu kunde de betala av lånet till Atari och fortsätta arbetet med att utveckla Amigan till en färdig dator.

Med Commodore som ägare för Amigan så kunde utvecklingsgruppen fortsätta att arbeta ostört på Amigan. Det resulterade i att den första Amigan, Amiga 1000 släpptes under sommaren 1985. På bottenplattan till alla Amiga 1000 så finns tassavtrycket av Jay Miners hund Mitchy och alla medlemmar av utvecklingsgruppens underskrifter förevigade. Efter att Amiga 1000 var släppt så började utvecklingsgruppen att designa en ny Amiga. Den skulle heta Amiga 2000 och innehålla en stor mängd expansionsmöjligheter. En av nackdelarna med att Commodore hade köpt upp Amigan var att utvecklingsteamet inte kunde bestämma lika mycket. Utvecklingsteamets version av Amiga 2000 tyckte inte Commodore om. Detta ledde till att Commodore lät Amiga 2000 utvecklas i Tyskland och detta ledde i sin tur till att Commodore successivt började sparka medlemmarna av den ursprungliga utvecklingsgruppen tills den var helt upplöst.

Detta betydde inte att Amigan slutade utvecklas. 1987 kom två modeller. Först Amiga 2000 och sedan Amiga 500, den Amiga som genom tiderna sålt bäst. Anledningen till att Amiga 500 såldes i så många exemplar var främst att den var väldigt populär som speldator. Sedan dess har Amigan tyvärr fått leva med prägeln att den endast är en speldator.

Efter tre år utan nya modeller så släpps 1990 Amiga 3000, en dator som är avsedd att användas professionellt. Den är ett stort steg från Amiga 2000 och var på grund av det och priset inte en dator som blev masstillverkad. Amiga 3000 kom även i en towerversion, Amiga 3000T var den första Amigan som hade en towerlåda (stående datorlåda).

Nästa år, 1991 så släpper Commodore tre stycken modeller, varav två i princip är meningslösa och en är före sin tid. De släpper först Amiga 500+ som är en Amiga 500 med lite mera minne och lite nyare kretsar. Efter Amiga 500+ släpps Amiga CDTV som är en Amiga 500 med CD-ROM, den ser även ut som en vanlig CD spelare. Sist men kanske ändå sämst släpps Amiga 600. Det är i princip en Amiga 500+ som är krympt och rabatterad. Alla dessa modeller floppar, Amiga 500+ och Amiga 600 floppar på grund av att de i princip är samma datorer som Amiga 500 och Amiga CDTV floppar för att den är för tidigt ute, före sin tid.

I början av 1992 så släpps Amiga 4000, det är en Amiga med helt nya grafikkretsar. Som en bonus så är den även snabbare än Amiga 3000. Mot slutet av året släpps Amiga 1200, en dator som är designad för att ersätta Amiga 500. Den har också samma nya grafikkretsar som Amiga 4000, men den har ett utseende liknande Amiga 500 och den är inte på långa vägar lika snabb som Amiga 4000.

På grund av att Commodore 1993 börjar få dålig ekonomi så utvecklas Amiga CD32, en Amiga 1200 med CD-ROM, inget tangentbord och annat hölje. Den konstruerades för att bli en spelkonsol som skulle ta en del av spelkonsolsmarknaden, något som den dock inte lyckades med på grund av att det inte fanns nog med bra spel. Detta år började Commodore att avskeda folk.

I början av 1994 släpps den sista Amigamodellen hittills, Amiga 4000T. Det är en Amiga 4000 i en towerlåda. Dock så börjar nu Commodores ekonomiska problem att bli väldigt allvarliga, de avskedar enorma mängder anställda, men till slut blir situationen så ohållbar att Commodore går i konkurs i slutet av april. Nu börjar de utdragna förhandlingarna för att hitta en köpare av Amigan. Många olika företag nämns som köpare, till exempel Samsung, Newtek, Sony, Hewlett Packard, Philips. I Juni månad så somnar Jay Miner, Amigans fader in för gott på grund av hjärtsvikt.

Det hela blir väldigt utdraget med en massa rykten som säger det ena och det andra och slutar med att Amigan ska auktioneras ut. Auktionen pågår under april månad 1995 och slutar med att ett tyskt datorföretag vid namn Escom får köpa Amigan för 10 miljoner dollar.

Escom börjar att producera Amigan igen, utan att egentligen utveckla den något. Det hela slutar med att Escom, på grund av att ha köpt upp en stor affärskedja går i konkurs i mitten av 1996. Nu stiger ett företag vid namn Viscorp fram och vill köpa upp Amigan, men då de ska betala för kalaset så har de inte råd.

Denna uppköpningscirkus slutar då ett stort amerikanskt företag vid namn Gateway 2000 under våren 1997 köper upp Amigan. Just nu så håller Gateway 2000 på med att utveckla nästa generations Amiga så det är antagligen bara att vänta på att historien ska ta fart igen.